Uppföljning Coronauppropet

Uppföljning Coronauppropet

Utbildning av volontärer har skett i North Pokot och i South Pokot. Härnedan följer uppföljningar av dessa utbildningar för att kontrollera vad volontärerna har gjort efter kursdagen. I tillägg till dessa kurser har utbildning hållits för personalen vid Kachelibasjukhuset.

Uppföljning i North Pokot

Mellan den 19-21 maj genomförde Rotary Doctors utbildningar av byhälsovolontärer i North Pokot, finansierat genom Rotaryklubbars stöd till ”Coronauppropet”. Det var 18 en-dagsutbildningar som genomfördes, alltså flera parallella utbildningar genomfördes på samma dag men på olika platser. Totalt utbildades 180 byhälsovolontärer och 18 Community Health Extension Workers (CHEW). I början på juni utbildades ytterligare 50 volontärer i området Kasei i North Pokot. Totalt har då 230 volontärer utbildats i North Pokot.

I mitten av augusti genomfördes en uppföljning av utbildningen. Alla CHEWs har kontaktats. Det är de som har till uppgift att stödja och följa upp byhälsovolontärernas aktiviteter, så som besöken till hushållen. Tre Community Units har också besökts där byhälsovolontärer intervjuades och hushåll besöktes.

Volontärer

Två av byhälsovolontärerna berättar:

– Jag är Nancy Cherotich, CHV i byn Kalemngole. Jag har cirka 101 hushåll som jag övervakar. Efter covid19-utbildningen har jag besökt hushållen för att lära dem om hur man undviker  coronaviruset . Jag har pratat med dem om handtvätt med tvål, användning av ansiktsmask, undvikande sammankomster, hosta och nysningar och att man också måste rapportera när en familjemedlem blir sjuk. Samhället har svarat bra på informationen, den enda utmaningen är social avstånd i våra små hus, det är inte möjligt. Jag har nu besökt cirka 89 hushåll och tror att jag i slutet av den här månaden kommer att vara klar alla 101. Det som är bra är att även de hus vi inte har besökt har fått information från de som redan har besökt.

Jag är en byhälsovolontär i Asilong Unit, byn Asilong. Jag har besökt mer än 88 hushåll från de 101 som tilldelats mig. Jag har fortfarande 13 att besöka. Vi har accepterats väl i samhället och informationen har mottagits bra. Människor har blivit mer medvetna om sjukdomen och människor tar det mer försiktighet. Det finns inget hem här utan en handtvättdunk vid ingången. Den större utmaningen är tvålen. Tvål är dyrt och vi behöver den för att tvätta kläder och bada, vi råder de som inte har råd med tvål att använda aska.

Hushållen

Alla byhälsovolontärer har ansvar för ca 100 hushåll, alltså skulle de tillsammans nå 18 000 hushåll. Alla volontärer fick en rapporteringshäft där alla hushåll de skulle besöka var utsatta och när de besökte hushållet skulle de få en signatur från överhuvudet i hushållet. CHEWs uppgift har varit att under tiden då dessa besök gjorts göra olika kontroller för att se att volontärerna verkligen gjort sina besök. Den sammanställning som gjorts från informationen från CHEWs visar att 96 % av alla hushåll har fått besök från volontärerna.

Vid uppföljningen fick RDS representanter rapporter från alla 18 CHEWs, de mötte 4 av dem när de besökte deras områden, och där mötte de 8 byhälsovolontärer, och besökte 18 olika hushåll. Baserat på den informationen som de fått från de olika personerna  kunde man dra följande slutsatser:

Jane, 17 år: – Det är svårt att hålla distans när man bor i små hus som det här. Annars är det lätt att följa covid-19 reglerna.

– Hushållen har kunskaper om Covid-19, att det är ”på riktigt”, att smittar mellan personer, att man kan dö av Covid-19 så att man därför måste ta smittan på allvar.
– Alla hushåll som besökts hade handtvättmöjligheter vid grinden, vi ombedes att tvätta händerna när vi kom in på gården och tvätta händerna när vi lämnade anläggningen. Det fanns tecken på att vatten hade runnit på marken där handtvättsdunken hängde, vilket betyder att den används.
– I närheten av butikerna i byn kunde man också observera att det fanns handtvättsdunk som skulle användas av dem som skulle handla.
– Social distansering har inte kunnat genomföras effektivt, Pokots tycker om att sitta tillsammans, särskilt män, och prata. Man ser att det fortfarande är vanlig. I vissa fall ser det ut som de har mer distans, men ofta inte.
– Socialt avstånd är inte heller möjligt i de små husen som famlijer bor i, ett litet hus på 10 kvadratmeter bor kanske mer än 6 personer. Det ger inte möjlighet till social distansering.
– Munskydd används när folk går hemifrån. Munskydd är dyra och man har inte råd att köpa dem. Så de används ibland när folk ska gå eller åka längre från hemmet, för att besöka andra eller gå/åka dit der är trångt.
– Det är vanligare nu att människor inte skakar hand när de hälsar varandra, det är vanligare nu att vinka på varandra när man hälsar.
– De flesta medlemmar i samhället kunde visa säker hosta och nysningar.

Jag heter Christine Lorikow  och är 42 år gammal med 8 barn. Innan byhälsovolontären kom för att berätta om covid19 hade vi bara hört om det från radion. Vi trodde inte på det och det fanns ingen att ställa frågor till. Vi tror nu att denna sjukdom är dålig och vi tar alla försiktighetsåtgärder för att undvika infektionen. Vi är glada över att byhälsovolontären besökte oss och gav oss mer information. Den största utmaningen är att vi måste köpa munskydd och de är dyra. Så vi har bara ett som vi använder när vi går till möten.

Ngole Kori, 62 år gammal från Naroyonbyn i Nakwijit enheten säger att handtvätt är vårt nya sätt att leva, varje hem har en handtvättanläggning vid grinden, alla som kommer in i hemmet måste tvätta handen först och när du lämnar måste du tvätta händerna. Vår byhälsovolontär Christine har besökt och undervisat oss om handtvätt, socialt avstånd, undviker att skaka hand och om nysningar och hosta tekniker. Vi anpassar långsamt till det nya livet.

Jag är Nicholas, Nakuyen-enhetens CHEW. Jag har ansvar över cirka 980 hushåll och med 10 byhälsovolontärer. Varje volontär tilldelas cirka 100 hushåll. Vi utbildades av Rotary Doctors och Sub County Health Management-teamet om covid19. Jag kan bekräfta att volontärerna har täckt över 90 % av hushållen. De rapporterar till mig med listan över besökta hushåll. I hushållet lär de familjen om covid19, ursprung, hur det sprids och hur det kan förhindras. Jag vädjar till Rotary Doctors att också överväga att stödja Nakuyen-enheten för mer utbildning.

Uppföljning South Pokot

Den sista veckan i april genomförde Rotary Doctors den första omgången utbildningar av byhälsovolontärer. I området South Pokot utbildades 130 volontärer i tio olika enheter som i sin tur skulle informera hushåll om covid-19. I början av juni gjordes en uppföljning för att se vad hushållen fått för information och hur volontärerna hade klarat uppdraget.

Hushållen

I början av juni kunde mer än 75 % av hushållen bekräfta att de fått information om covid-19, de kunde berätta och visa hur man ska agera, t.ex. när man nyser eller hostar. De flesta, 75 % av hushållen som besöktes hade också tillverkat munskydd som de använde. Man visste också att det var viktigt att upprätthålla social distans, men de flesta sa dock att det var svårt när man bor trångt och går till marknaden. Många hushåll, mer än 70 %, hade också någon sorts anordning för att enkelt kunna tvätta händerna. Det sista en viktig åtgärd för att motverka alla sorters sjukdomar, även om många familjer har mycket långt till platsen där de hämtar vatten.

De anställda folkhälsosköterskorna vid hälsoklinikerna i området, bekräftar att de som nu kommer till klinikerna vet vad covid-19 och hur det kan förebyggas. Dessutom säger de att den allmänna hygienen har förbättrats då många tvättar händerna oftare och det beror helt säkert på den utbildning om corona som genomförts.

Volontärerna

Under uppföljningen diskuterades volontärernas rapporter till klinikerna och man intervjuade också 8 volontärer. I början av juni rapporterade volontärerna att de besökt 80 % av alla hushåll. Det är framförallt de långa avstånden som gjort det svårt att genomföra besöken. Vi uppföljningstillfället i början av juni planerades hur de ytterligare 20 % av hushållen skulle besökas under de kommande tre veckorna.

Intervjuer med volontärer

Pauline Limareng, Kamalengh, Tonoyon/Simotwo unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Handtvätt och andra förebyggande åtgärder som man kan göra för att undvika att bli sjuk.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Människor här har förstått att det kan vara riktigt farligt om man blir sjuk, de förstår hur viruset sprids. De försöker att förebygga så att ingen blir sjuk och är misstänkta mot sådana som kommer resan till byarna från andra delar av landet. Jag har satt upp affischer som visar på hur man ska göra för att undvika sjukdom samtidigt som jag besökt mina hushåll.

Sally Chemtai, Chorwai, Kabichibichi unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Symptom, hur covid-19 smittar, förebyggande åtgärder och speciellt handtvättning.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Jag har varit runt i affären för att berätta hur de ska hantera pengar och hur de ska använda munskydd. Alla hushåll har också fått information och satt upp en handtvättsanordning och nu tvättar de händerna ofta. Det viktigaste för folk är att veta hur man måste ändra beteende, inte skaka hand och hur man ska agera på marknaden.

Gabriel Lopetakol, Kaporwobyn, Senetwo unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Mer om covid-19, men speciellt om enkla handtvättandordningar, som ”tippy-tappy” metoden.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Folk frågar var karantänsplatserna finns och hur det fungerar. Men det viktigaste jag kunnat bidra med är att lära ut hur man använder ansiktsmasker på ett säkert sätt och hur man göra enkla handtvättanordningar.

Eunice Lokorio, Cheparerbyn, Senetwo unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Hur viruset smittade och vad man kan göra för att förebygga det, vilka som är riskgrupper, och hur viktigt det är att tvätta händerna.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Folk vill veta var viruset kommer ifrån och om det finns någon behandling, men det som jag kunnat informera om och tycker är viktigt är hur man kan undvika att bli sjuk.

Silas Toromer, Lorwatabyn, Shalpogh Unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Var viruset kommer från, hur man tvättar händerna, använder mask och vikten av social distans

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: De flesta vill veta om det finns någon bot mot covid-19, samtidigt tror många att viruset inte kommer hit. Jag har besökt alla hushåll och informerat om hur man kan förebygga sjukdomen.

Lydia Lokorwa, Fachirbyn, Shalpogh Unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Hur man tvättar händerna och hur man använder munskydd, och vad byhälsovolontärerna har för roll för att förebygga covid-19.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Många trodde att viruset var konstgjort och inte skulle kunna påverka oss här, men nu vet de mer om riskerna och vad de kan göra själva för att undvika att bli smittade.

Emanuel Loriso, Seretow, Morpus Unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Hur man tvättar händerna och varför det är viktigt för att förebygga covid-19 samt vad byhälsovolontärernas roll ska vara i att förhindra att viruset sprider sig.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Här har många trott att de äldre ledarna har gjort speciella ritualer så att viruset inte kan komma hit. De frågar mig också vilka örtmediciner som de ska använda mot sjukdomen. Så det har varit viktigt att lära ut rätt kunskap om viruset och bekämpa myterna, och förmedla kunskap om hur man förebygger och undviker att bli sjuk.

Gladys Leonard, Arotwa, Morpus Unit

Det viktigaste som jag lärt mig: Om virusets uppkomst, symptom, förebyggande åtgärder, riskgrupper och handtvättanordningar.

Det viktigaste i mitt lokalsamhälle: Det har varit att få folk att ändra beteenden, att inte skaka hand när det hälsar till exempel. Det som folk frågar om är om det finns något vaccin mot covid-19, men det gör det ju inte än.

Metod i South Pokot

Alla de 13 geografiska enheter där byhälsovolontärer utbildats besöktes av representanter från Rotary Doctors och representanter från hälsomyndigheterna på del-countynivå. I varje geografiska enhet besöktes tio slumpvis utvalda hushåll som intervjuades och fyra byhälsovolontärerna fick också frågor. Dessutom besöktes de hälsodispensärer som finns i området.

Kommentar

När uppropet förbereddes gjordes det med utgångspunkten att utbildningar främst skulle genomföras i TransNzoiaregionen och i andra hand Pokotregionen.
Efter att planeringen gjorts godkändes ett Global Grant projekt som åtta Rotaryklubbar i Sverige ansökt om tillsammans med en Rotaryklubb i Kenya med en liknande utbildningssatsning i TransNzoia och Bungomaregionerna. Därför har utbildningar baserade på finansieringen genom Coronaupprotet genomförts i Pokot regionen.
Vid genomförandet i Pokotregionen justerades planeringen för att anpassas till förhållande där. I Pokot finns det 25 byhälsovolontärer i en geografisk enhet, inte 10 vilket det är i andra regioner. Befolkningsantalet varierar också mer här, eftersom det är marginaliserade och avlägsna områden. I Pokot ansvarar därför varje volontär för mellan 20 – 60 hushåll. Utbildningsdelen dock genomfördes i enlighet med planen, 10 byhälsovolontärer utbildades från varje enhet eftersom inte fler kunde utbildas på grund av coronarestriktionerna i Kenya. De utbildade byhälsovolontärer har sedan besökt hushåll tillsammans med en annan byhälosvolontär som inte fått samma utbildning, för att lära upp honom eller henne. Efter den kunskapsöverföringen har alla byhälsovolontärer besökt sina egna hushåll och på sätt har alla hushåll nåtts av information. I uppropet fanns också en budget för att ge reseersättning/ett litet traktamente till de byhälsovolontärerna som skulle ha besökt 100 hushåll. Det är ju ganska tidskrävande. Detta har inte gjorts i Pokot, då man där alltså har färre hushåll och främst går mellan byarna där. Därför har istället medel kunnat användas till att utbilda fler byhälsovolontärer. Nästa uppföljningsrapport kommer från North Pokot.

2020-07-28